De senaste årtiondena har en medvetenhet om människans påverkan på miljön kommit att bli en viktig fråga för politik runt om i världen, inte minst i Sverige. Inför valet till riksdagen i september i år har miljöfrågan åter blivit en av de viktigaste för väljarna. Men miljöfrågan har också kommit att bli impopulär hos många. Miljöfrågan rör en enorm mängd politiska sakfrågor, som rör allt från bilar till radonmätare i hus. Frågan kompliceras av att lösningen på klimathotet måste lösas internationellt, vilket öppnar upp för frågor om Sveriges ansvar, och hur stort det ska vara i jämförelse med det ansvar andra länder tar. Vi ska här kort diskutera några aspekter av denna komplicerade fråga, och problemen med klimatpolitiken.
Miljöfrågan har blivit mer och mer känslig den senaste tiden. Det är sällan de som är kritiska till miljöpolitiken är klimatförnekare (alltså som inte tror på att global uppvärmning sker), och den absoluta majoriteten av väljare, oavsett övertygelser, ser den stora vikten i att ta hand om naturen och miljön. Få klagar till exempel på vikten av radonmätning Stockholm för en säkrare inomhusluft, även m det innebär en extra kostnad. Men många menar att politikernas miljömål ofta sker väl mycket på svenska väljares bekostnad. Till exempel det kommande förbudet på många dieselbilar, efter att staten själva för några år sedan förespråkat bilarna som ett miljömedvetet val. Enligt kritikerna hade statens pengar varit bättre investerade i andra länder, där samma investeringar kan göra mer för miljön än om det spenderas i Sverige. Miljövänner svarar ofta att det är viktigt att vi tar vårt eget ansvar först. På detta vis kan vi inte bara förbättra naturen och miljön i vårt land, utan även vara ett föredöme för andra länder som vill hjälpa miljön. Denna debatt lär ta plats i höstens val.
Mer solidaritet i miljöpolitiken?
I dag kommer miljöpolitiken inte bara från den svenska staten, utan även EU bidrar med restriktioner för miljöns skull. Ett bra exempel är att sallad får inte kallas ekologisk om den odlas i kruka. EU har satt denna restriktion med motiveringen att det inte är ekologiskt hållbart att odla på något annat vis än direkt i marken. Detta innebär att de mesta växthusodlade sallader inte får kallas ekologiska, vilket för Sverige betyder att vi från och med nu kommer behöva importera ekologiska sallader. Oavsett om vi ser denna motivering som bra eller dålig finns det ekologiska bönder i Sverige som kommer bli lidande av beslutet. Problemet med miljöpolitiken kanske inte är miljöpolitiken i sig, utan att man har varit för dålig på att hjälpa de som hamnar i kläm. I det långa loppet kan det vara skadligt för miljöpolitiken att generera för mycket missnöje. Vill vi fortsätta ha stöd för en stark miljöpolitik finns det ett behov av att kompensera människor. Detta är särskilt viktigt när vissa grupper, som de som bor på landsbygden, får stå för en oproportionerlig del av skadorna.
