Vid en första anblick kan EU-politiken tyckas vara en snårig djungel, som är omöjlig att ta sig igenom. Det ska inte heller stickas under stol med att EU har många organ, kommittéer och politiska grupper som kan göra det svårt att se beslutskedjan i EU-politiken från punkt A till punkt B. Här tänkte vi ändå gå igenom den grundläggande beslutsprocessen, och förhoppningsvis göra allt något klarare.
EU:s högsta organ är det europeiska rådet. Det består av EU-ländernas alla överhuvuden, och är egentligen en form av toppmöte som sammanträder minst två gånger i halvåret. Europeiska rådet bestämmer EU:s allmänna riktning, men deltar inte i lagstiftningsprocessen.
Det gör däremot Europeiska unionens råd, eller bara Rådet, som det kallas i vardagligt tal. Rådet är EU:s högsta beslutsfattande organ, och spelar en viktig roll i stiftandet av lagar såtillvida att det är Rådet som i slutändan antar lagarna (oftast i samråd med Parlamentet). Rådet består av medlemsländernas ministrar, och kan ha olika sammansättning beroende på vilken politisk fråga som diskuteras – den minister som har ansvar för frågan i varje land ingår då i Rådet. Det finns för närvarande tio fastställda sammansättningar av Rådet, bland annat rådet för jordbruk och fiske, rådet för miljö och rådet för rättsliga och inrikes frågor.
Det andra EU-organ, utöver Rådet, som har störst inflytande på lagstiftandet, är EU-parlamentet. Parlamentet består av 751 ledamöter som har valts i allmänna val i medlemsländerna. I Parlamentet sitter ledamöterna indelade efter politisk ideologi, inte nationalitet, och de kan antingen ansluta sig till någon av de politiska grupper som finns i Parlamentet, eller vara självständiga (”unattached”, som det kallas på engelska). Parlamentets ledamöter är också indelade i tjugo olika kommittéer, som bland annat utför förberedande arbete inför Parlamentets sammanträden. Parlamentet kan inte på egen hand lämna lagförslag, men däremot kan det, via kommittéerna, lämna rapporter och förslag till Kommissionen, som i sin tur kan lämna lagförslag. Sedan Lissabonfördraget har antagits har Parlamentet och Rådet vanligtvis lika stor makt i den lagstiftande processen, men i vissa fall har Parlamentet bara en rådgivande roll till Rådet. Parlamentet röstar då om vilken deras ståndpunkt blir i frågan, och lämnar denna som rekommendation.
Europeiska Kommissionen, å sin sida, består av en medborgare från varje medlemsstat, som då får titeln ”kommissionär”. Kommissionen arbetar både med att ta fram lagförslag och att utföra arbetet med att faktiskt genomföra de lagförslag som Parlamentet och Rådet antar.
Ett syfte med Lissabonfördraget, som medförde en rad förändringar i EU:s struktur, var att göra organisationen mer genomskinlig och åtkomlig för medborgarna i EU. För att EU ska fortsätta vara en demokratisk organisation är det ju viktigt att medborgarna förstår hur beslutsprocessen går till och hur de kan påverka den. Det kan därför vara bra att börja undervisa i EU:s struktur redan i grundskolan, för att eleverna ska få en grundläggande förståelse för EU:s arbete. En bra övning kan till exempel vara att genomföra en debatt i ett miniparlament i klassrummet, med olika politiska ”partier” och lagförslag som ska antas eller inte. På Svenskelitebygg.se kan man dessutom få hjälp med att bygga upphöjda bänkar, så att eleverna verkligen får känslan av att sitta i ett parlament.
